Gla’ pôsk!

Istället för att dra till blåkulla i torsdags så drog jag till Götlaborg för middag och utgång.

Vi käkade på el Corazon – tapas. Jag har bara ätit tapas en gång tidigare. Det var inte gott och jag fick rännskita efteråt (la Sombrita). Men nu! Jävlar vad gött! Minnet av den måltiden is still fucking in my mouth.

Sen vart det drinkar och öl och shottar och tequila. Och skumpa. En galen kväll var det. Galen.

Eventuellt dansade jag med två SD-anhängare och detta har jag stark ångest för och jag vill be Gud om förlåtelse för detta oansvariga och idiotiska tilltag. Till mitt försvar så hade jag INGEN aning. Fick reda på det dagen efter. Förlåt.

Vi festade tills solen gick upp. Klockan 06.00 var vi på väg hem.

Jag är fortfarande bakis.

Men. Glad påsk!

”Nämen hej vårdcentralen

Jag har så förbaskat ont i höften serru! Måste typ ligga på en värmedyna varje natt för att lindra smärtan så jag kan sova. Så jag tänkte… remiss till en psykolog, kan ni ordna det?”

Är sämst

Vilda tycker att vi ska skapa en nätklubb som heter mobilberoende.se och att världen var bättre när alla fortfarande hade knappmobiler.

#parentship #fail #addicted

Samhällets olycksbarn

Ibland lullar man på och tror att vi bor i en typ, välfärdsstat, där folk har det bra och att de som inte har det bra får stöd och hjälp från samhället. Men så möter man ibland olycksbarnen som blir rövknullade av byråkrati och processer och systemet. Som far så jävla illa i väntan på utredningar och beslut som ska fattas och man står hjälplös bredvid och vill räcka ut en hand men man vet inte om man får för systemet.

Och man får ont i magen men vet att det är ingenting i jämförelse med vad samhällets olycksbarn har. För samhällets olycksbarn har ingen utom sig själv och ett klädombyte i en ekologisk pappåse från Coop.

Förtydligande

Alltså, jag menar att det är en yttepyttepytteliten liten del i det stora hela. Inte yttepyttepytteliten som i oviktig.

Om vi adderar denna yttepyttepyttelilla tjejarmhävningsdelen till alla andra normerande skitsaker som begränsar och förminskar våra döttrar – ja, då har vi genast en blöt jävla filt över oss som hindrar oss att ta oss framåt – uppåt.

Capish?

Tjej=svag? stark?

Jag är med på Vildas friidrottsträning och ansvarar för stationen med armhävningar och situps.

Ska vi göra tjejarmhävningar eller vanliga?

frågar ungarna.

”Eeh? Varå?” säger jag. (Fast jag vet ju…) ”Nu får ni förklara. Nä-ä. Det där verkar ju helskumt för tjejer kan ju vara lika starka som killar. Eller starkare!”

Och så gör tjejerna ”vanliga” armhävningar.

Detta är en yttepyttepytteliten del i våra döttrars liv som begränsar dem i att utveckla självkänsla och styrka.

Va? Kan jag vara stark? Fast jag är tjej? Hoppsan. Det var jag visst.

Kuken allting! vill jag bara skrika.

Yohio är en viktig förebild

Idag gick första deltävlingen av mellojello av stapeln och självklart tittar vi på dravlet. Vad annars liksom?

Sångaren Yohio gick direkt till final och det var ett finger i ögat på alla hatande nättroll därute.

Yohio är ingen hen. Han är en han. Som inte riktigt faller in i mallen av vad vi förväntar oss av en han. Och det är så jävla befriande att se. Fuck off liksom.

Melodifestivalen har förmodligen sin största publik hos barnfamiljer och som vi vet är det tweenisarna som styr i de svenska hemmen.

Och nu får våra älskade prepubertala ungdomar en helt ny typ av rolemodel. Ingen Danny-boy som visar magrutorna och pratar om svartingar samtidigt som han fyrar av ett klorin-smile. Ingen Marie ”jag skulle aldrig anspela på sex” Serneholt med trådsmal midja, korta kjolar och tillrättalagt hårsvall.

Nä, det är nya tider nu. Nu kommer det en människa som knullar könsnormerna hårt i röven utan att röra en min.

Och våra söner får se en man, en människa, en förebild. Som går sin egen väg och berikar sitt liv med ”kvinnliga” attribut som smink, vackra kläder och håraccessoarer. Det är okej.
Man kan vara kille ändå. Men kanske ha det lite roligare.

Och våra döttrar får se en man, en människa, en förebild. Som är man men inte ”manlig” och de tillåter sig att attraheras av en människa istället för ett kön och kanske tänker att ”den människan är vacker”.

Skavlan

Kollar på Skavlan. Jag har inte orkat med honom på mycket länge. Gubbig och allmänt jävla aptråkig. Tar upp helt irrelevanta frågor och låter inte någon prata till punkt.

Men. Idag skulle ju Anna Wahlgren vara med och det var jag ju tvungen att se. Jag har ju anammat hennes sova-hela-natten-kur för Ingo med mycket gott resultat.

Usch, usch, vilken hemsk, hemsk människa! Konspirationsteorier och martyrskap järnet ba’! Ja, hennes dotter har ju skrivit en bok som, milt uttryckt, ifrågasätter sin moders föräldraskap.

Jag har läst boken. Jag tog till mig den ganska snabbt, den kändes trovärdig. Och jag inbillar mig att barnets tolkning av sin uppväxt väger tyngre än förälderns, även om minnet inte alltid är den mest pålitliga källan.

Men efter att ha sett denna egocentriska och ocharmiga människa i Skavlan så kände jag att dotterns bok kan tituleras som en ”True story”.

Men sömnmetoder för barn, det kan Anna banne mig. Det kan ingen ta ifrån ‘na.

Förklädnaden

Bye, bye Bylund

Hahaha! Har ni sett bilden på Jimmie Åkesson från rockkryssningen 2010? Löshår, bandana och kajal? Hans pressekreterare Linus Bylund kommenterar det hela typ såhär: ”Jimmie hade inga säpo-vakter inför valet så det är en förklädnad” HAHAHA!

Han säger också såhär: ”Det var ingen fyllekryssning. Möjligtvis tog de en mellis till lunch.” Man bara: Jaha?! Mellis? Till lunch? Rockkryssning? Troligt? Likt Tourettes slänger han ur sig möjliga förklaringar utan att tänka. Hade jag varit Åkesson hade jag bett honom fara och flyga och hålla sin lilla käft stängd.

Men förhoppningsvis tänker jag och Åkesson inte likadant. Och det blir ju så mycket roligare att läsa tidningen om Bylund hänger kvar. Humor mina vänner. Humor.

HAHAHA! Förklädnad… 😂😂😂 löshår och bandana… 😂😂😂