Det är synd om människan. Och katten.

Jag fick fyra sprutor i röven. Det var okej. Kanske överreagerade jag. Eller inte. Men nu måste jag vila och äta hemlagad kola och knäck fram till nyår. Thug life.

Ja, det är synd om mig. Men mest synd är det om Pissen. Han är sjuk. Har urinvägsinfektion och kristaller i urinen. En clementinstor urinblåsa och en blåröd penis (det stod så i veterinärrapporten). Så nu måste han äta medicin och hålla sig inne fram till nyår.

Det är ju lite kul att Pissen går och blir sjuk när jag sagt upp hans försäkring. 1625 riksdaler kostade hans pensionärspung oss. Men är det jul så är det. I’ll let him live.

Men vi kommer att ta oss igenom detta tillsammans. Tass i hand.

Latsidan?

Ni kanske tycker att jag legat på latsidan på sistone? Men, det ska ni ha jävligt klart för er att det har jag ICKE. Dä ä så môe nu, dä ä bara dä. Nationella kukprov som ska rättas. Husritningar som ska färdigställas. Sjuka barn och fan å hans moster.

En uppdatering för er som saknat mig (naaaw, you all did, aiiight!?):

Jag har varit och inskolat Ingo på förskola, nästa termin ska nämligen morsan gå upp till heltid och dagmamman är ledig måndagar. Således hängde vi bland snoriga ungar nån timme och det gick galant.

Jag fick bra vibbar här. Det kändes genusmedvetet (Inget rosa jävla dockrum! Inget blå snickeriverkstad!) och personaltätt. Bra så.

Vi (nåja, den glade) har även ägnat varje kväll åt att rita om mina högst bristfälliga husritningar. Tillbyggnad har ju varit planerad sen länge men tydligen tycker Trollhättans Stad att jag inte gör fackmannamässigt utförda ritningar så nu ritar Tobbe om allt. Jag tassar på tå och servar under tiden.

Med tanke på vilket obefintligt tålamod han har så har han lyckats riktigt bra. Han svär och gormar emellanåt men ändå! Jag trodde jag kände honom utan och innan men uppvisar en helt ny sida. Arkitektsidan. Jag säger att jag tänder på arkitekter men han är så fokuserad så han nappar inte trots att jag bjuder ut mig flera gånger om.

För övrigt så hänger jag mest med mina nationella prov. I söndags satt jag på O’learys med Mozart i lurarna och var jävligt effektiv. Varje kväll myser jag och Penttauren ner oss framför brasan och jobbar lite till. Det går bra. Jag har flow. Fyra kvar nu.

Sen är det bara trettio uppsatser och tjugoen historiska artiklar kvar före lovet. Almost there!

Ja, jo

jag har också konstaterat att kattmaten är slut men pliiiz.

Otack är världens lön osv.

Idag tvättade och tumlade jag köksmattan. För jävlig var den. Vit som snö blev den.

Sen tog någon in hunden.

Stresstest

Ni vet såna där stresstest man får göra om man ska bli pilot, militär och sånt. Jag gjorde, typ, ett sånt idag. Med lite finjusteringar så bör det kunna användas i riktiga tester.

Du tager tre stycken hundar, den ene kåt, den andre lat och den tredje arg. Rasta dessa samtidigt i tre olika koppel under tiden som du skjuter en vagn med ett stycke gnälligt barn i. Snacka om att sätta simultanförmågan på prov! Vill man höja ribban kan man ju slänga fram en katt, hare eller rådjur för att verkligen sålla agnarna från vetet, så sett. Försvarsmakten, ni får den av mig.

Den kåte till vänster.

Den late. Idag iallafall. Motvallskärring.

Den arge. Som faktiskt var förvånansvärt glad för att vara arg. Just idag.

I’m back!

Amen tjenare! Jag är inte död, har bara varit busy, busy som en säger. Vi kan väl säga att kalajset med stort K har distraherat mig från bloggen. Ja, jävlar vilken skiva! 30 bast är jag nu. Inte alls. Men en kan nästan tro’t! Eventuellt var jag fullare än jag vill tro för jag tycker att kvällen fortlöpte i ett huj! Jag minns skratt, så mycket skratt, dans och kärlek. God mat och halvdana lekar. Vurpor (många) och sjöslag.

Planen var att ta sjukt mycket kort och filmer för att kunna uppdatera Krattorparns Märta under kvällen. En bild tog jag. Den här. Jättefestlig.

Och såhär såg jag ut åtta på morgonen innan Lundens Matrona hämtade mig för att fixa det sista städet (omoget att hyra bygdegården för dop dagen efter). Tre timmars sömn. Färdigsminkad och festklädd – snygg som få.

Tim hade tryckt upp en tisha med mig som 16-åring på. Jag fick den sen. Honored är bara förnamnet. Så jävla fint.

Och Maja. Ja. Jag finner inga ord. Kommer jag någonsin smälta detta? 25 års vänskap karvat i skinn. Jag älskar dig nog ännu lite mer nu.

Och eftersom jag fortfarande var full igår, typ så har jag tillåtit mig att vara bakis även idag. Och så fort jag fick möjlighet intog jag denna position.

Och näsan bröt jag typ också. Grannens asplakata son snurrade in mig i en avancerad bugg och tog emot min lilla uppnäsa med sin axel. Den ömmar fortfarande. Inget brutet dock. Lite synd ändå. Det hade känts coolt att komma tillbaka till jobbet med tejpad nos.

Onda hålor, Halleberg

Kom precis hem från en vandring på Halleberg med Lundens matrona. Staycation you know. Så jävla hipp är jag. Temat var ”Onda hålor” och de fem kilometrarna tog ca 3,5 h. 50 pers, mestadels 40-talister. Köttberg är bara förnamnet.

Ett köttberg.

Här stannade guiden och visade nån håla där ett gammalt torp legat. Han pratade om den sista torparen, om hur han livnärde sig och att han hade elva barn. Här bryter en kvinna in: ”Du refererar bara till han hela tiden. Det måste ju funnits en kvinna här också om det fanns elva barn?”

Ja, jo det fanns det ju. Och hon, konstaterar guiden, måste ju varit viril (tjena) och handlingskraftig. Och så måste ju hon ha haft mycket att stå i med så många barn.

Och där höhöhö-ar gubbarna och säger att torparen också måste ”legat i”. Orka. Nä, jag orkar inte.

Pentauren var också med. Han skötte sig. Nästan hela tiden. Förutom när han gjorde ett utfall mellan benen på en gubbe (för att nå en annan hund) och jag följde med i tunneln och råkade spela lite på klockspelet med min knutna näve.

Jag bad om ursäkt och sen tog Matronan Pentta resten av turen. Jag föreslog också att Pentta kunde dricka lite vatten i hålan därborta. Men då ryckte guiden in. Det var visst en ond håla utan botten (och utan vatten) så där var det nära att vi fick ta farväl av Pentauren. Så då gick Matronan med lite kortare koppel.

Utsikt över Vänern kanske? Ärligt talat vet jag inte. Men fint var det.

Hasselnötter.

Ond håla. Det har liksom uppstått sprickor och hålor i berget som går ända ner i bôtt, så att säga. Och långt där nere hör man vattnet brusa. Vissa dagar dånar det till och med. Typ som om Hin håle himself brôtar där nere. Onda hålor – ja, ni fattar va?

;

Helt jävla slut. Och jag med. Godnatti med sig, sov så gott.