Obama vann! Tjoflöjt!

Fan va gött! Jag var änna orolig där ett tag. Jag har ju, som ni nog förstått, inte så mycket till övers för konservativa jävlar som vill starta krig och föra kvinnans rättigheter bakåt en sisådär 100 år. Equal rights unt so weiter. Bra skit.

Sluta tjata om kvinnoförtrycket!

Det här jävla tjatet om kvinnoförtrycket. Orka, liksom.

Rubin Dranger sätter huvudet på spiken

Jag har varit så vacklande i debatten kring Stina Wirséns barnbokskaraktär Lilla Hjärtat. Det här om att illlustrationen Lilla Hjärtat går all in i stereotypen av ett svart barn, starkt influerad (för att inte säga kopierad rätt av) av den, historiskt och rasistiska stereotypen av en ”pickaninny” (liten neger).

Lilla hjärtat

Pickaninny

Fan. Wirsén är ju en av mina absoluta favoriter när det gäller barnböcker. Såväl illustrationer som text. Och så skäller alla bara på henne. Rör inte min Wirsén liksom! Och så läser jag Joanna Rubin Drangers inlägg i debatten och jag inser att jag inte kan blunda längre. Wirsén har inte nått upp till mina förväntningar av en medveten barnboksförfattare denna gång.

Buhu.

Men hennes Vem är arg? och Vem bestämmer? är fortfarande förjävlabra!

Åh! Dessa ljuvliga kyrkor!

Vi var på ett helt fantastiskt studiebesök i Skara domkyrka. Älskar studiebesök med historia, samhälle, religion! Nån gång ska jag åka helt ensam och bara göra studiebesök som intresserar mig och där ingen drar i mig. Vill känna, titta, läsa, fråga, njuta.

Till och med legarna lyssnade med intresse.

En skärva från kyrkklockan på fyra ton som lossnat. Biten väger ca 21 kg (jag gissade på 23 kg och kom närmast, woawoa! ) Ser ni vilket ord som står på skärvan? Är inte det mysko-att just DET ordet föll bort?

Trotsade min höjdskräck och spanade ut på kyrkan från ett av tornen. Mäktigt! (Gotisk stil på arkitekturen)

Erik Soop. Blev adlad efter att ha räddat kungen i strid. Påkostad begravning tydligen som gjorde frugan bankrutt. Han spökar visst i kyrkan och biblioteket tvärs över. Varåå? True story! Vaktmästarn’ berättade!

Kryptan under kyrkan som i stort varit gömd fram till renoveringen under 90-talet. Till vänster ser man den äldsta delen av kyrkan från 1000-talet. Kyrkan är därefter tillbyggd på 1100-talet, 1200-talet, 1600-talet och 1800-talet. Tror jag. Romansk stil på takbågarna.

Elsa Beskows son, Bo Beskow, arbetade i 30 år med att restaurera fönstren i kyrkan. Varje fönsterruta har sin berättelse samtidigt som de samspelar med de runtomkring och andra fönster i kyrkan. Grymt. Vilket hantverk. Helt fantastiskt.

Onda hålor, Halleberg

Kom precis hem från en vandring på Halleberg med Lundens matrona. Staycation you know. Så jävla hipp är jag. Temat var ”Onda hålor” och de fem kilometrarna tog ca 3,5 h. 50 pers, mestadels 40-talister. Köttberg är bara förnamnet.

Ett köttberg.

Här stannade guiden och visade nån håla där ett gammalt torp legat. Han pratade om den sista torparen, om hur han livnärde sig och att han hade elva barn. Här bryter en kvinna in: ”Du refererar bara till han hela tiden. Det måste ju funnits en kvinna här också om det fanns elva barn?”

Ja, jo det fanns det ju. Och hon, konstaterar guiden, måste ju varit viril (tjena) och handlingskraftig. Och så måste ju hon ha haft mycket att stå i med så många barn.

Och där höhöhö-ar gubbarna och säger att torparen också måste ”legat i”. Orka. Nä, jag orkar inte.

Pentauren var också med. Han skötte sig. Nästan hela tiden. Förutom när han gjorde ett utfall mellan benen på en gubbe (för att nå en annan hund) och jag följde med i tunneln och råkade spela lite på klockspelet med min knutna näve.

Jag bad om ursäkt och sen tog Matronan Pentta resten av turen. Jag föreslog också att Pentta kunde dricka lite vatten i hålan därborta. Men då ryckte guiden in. Det var visst en ond håla utan botten (och utan vatten) så där var det nära att vi fick ta farväl av Pentauren. Så då gick Matronan med lite kortare koppel.

Utsikt över Vänern kanske? Ärligt talat vet jag inte. Men fint var det.

Hasselnötter.

Ond håla. Det har liksom uppstått sprickor och hålor i berget som går ända ner i bôtt, så att säga. Och långt där nere hör man vattnet brusa. Vissa dagar dånar det till och med. Typ som om Hin håle himself brôtar där nere. Onda hålor – ja, ni fattar va?

;

Helt jävla slut. Och jag med. Godnatti med sig, sov så gott.

Laga skifte

Varje gång vi åker förbi nåt sånt här place så säger Tobbe nåt i stil med: ”Fan, sådär skulle man ha det”
eller ”Sådär skulle man bo” eller ”det där vore perfekt” och så börjar han fundera på hur många Cadillacar som ryms i ett gammalt stall och jag börjar fundera på om alla höns luktar illa eller om man kanske skulle våga sig på ett tiotal. Och hur mycket skulle det kosta att driva ett bed and breakfast? Bo på lantgård? Kanske ponnyridning?

Ja-a, och med tanke på Laga skifte som infördes 1827 så passerar man ju ett antal sådana gårdar på en timmes bilfärd genom den svenska landsbygden. För ni vet väl det att vi mest bodde i byar innan Laga skifte inträdde? Var och en med sin teg och samarbete med såväl sådd och skörd. Bondromantiskt ja – produktivt – nej. Inte plats för så mycket innovativt tänk där inte, måste ju liksom få med sig resten av byn på tåget för att testa en ny gröda.

Nä, då Laga skifte infördes så splittrades byarna upp. Varje bonde fick sin mark samlad på ett och samma ställe. Ju sämre jord desto mer typ. Alla skulle ha möjlighet till samma avkastning. Och för och slippa gå så jävla långt för att bruka sin jord så byggde man nytt intill sin mark. Nu fanns det minsann utrymme för nya odlingstekniker och grödor och således ökad produktivitet.

Och om jag inte missminner mig så satte det lite snurr på befolkningen också. Alla nybyggen och ökad produktivitet gjorde att unga män och kvinnor tog tjänst på de växande gårdarna istället för att gå hemma på föräldrarnas gård och harva. (Hahaha-harva…) Och vi kan väl säga som så att det inte bara var kaffebröd som dôppades i drängstugorna.

Fast på mina drömmars lantgård med Bed and Breakfast blir det bara vanligt kaffe med dôpp.

Om ens det. Jag gillar ju inte ens kaffe.