I am a fucking guru!

Idag hörde en kompis kompis av sig till mig på fejjan. Hon vill ses och få råd och pepp inför att hon ska kura sina barn i sova-hela-natten! Fatta. Jag. Är. En. Guru.

Asså! Kolla min vad!

Pentta krafsade lite på min vad häromdagen. Kloklippning någon?

Indianbesök

Tobbes kompis aka. Indianen var på besök igår. För er som varit hemma hos oss så är det han som tillverkat alla cowboysar- och indianprylar vi har haft på väggarna.

Socialare människa får man leta efter. Mycket trevlig. Och barnslig. Jag skulle vilja anlita honom som barnvakt men han verkar vara busy. Tydligen många som gillar hans grejer. Vet ni. Han har en äkta indianskalp hemma! Typ 150 år gammal. Det finns ju människor som samlar på makabra grejer, 10 000 vill han ha, intresserade?

Han köpte tillbaka en tomahawk. Resten tyckte han att vi skulle auktionera bort. Får se om vi orkar. Han sålde en fjäderskrud han gjort för 15000 på auktion. Ja, det finns fan folk till allt.

Mm. Tack. Verkligen. Sjysst.

Hur i helvete kunde lärarfacken gå med på det avtalet? 4,2% löneökning i ett år?! Sen är det upp till till arbetsgivaren? Jävla rövslickeri. Och SKL gnider sina händer kan jag tro.

Tillåt mig stoppa fingrarna i halsen och kräkas ut mitt förakt.

Man ödslar sin tid

Ni vet vissa ”vänner” på fejjan (inte sällan män) som kräks ut sina åsikter om precis allt som går att diskutera? Som står där bredbent och runkar ut lååånga inlägg om invandring och ”män ska få vara män”-karaktär. ”Hallå! Lyssna på mig! Jag är jättesmart!” och får ryggdunk och grupprunk och höhöhö-ande från sina vapenbröder. Jag gav mig in i en diskussion om ”hen” (trodde jag) idag med en sån. Håll till godo! (Hittar ni några härskartekniker?)

<a

<img src="https://ryrasstjarna.files.wordpress.com/2012/09/20120926-183011.jpg" alt="20120926-183011.jpg" class="alignno

<a

Gött!

Åh vilken god veggo-gratäng jag snurrade ihop nyss!

Jag slängde i överbliven kokt potatis, broccoli, blomkål och vitlök. Och ett par skedar förvälld svampblandning från gårdagens skörd. Eftersom grädden var slut tog jag ett paket pastasås Kelda fyra ostar och smulad mozzarella on the top. Salt och peppar och en sväng i ugnen.

Mh, mh, mhm!

Jag köpte min legitimation på nätet

för mig fanns ej annat att få.

Ja, jag är ju legitimerad amatörpsykolog sen länge men nu vill jag även titulera mig amatörläkare.

Jag har ställt ett par diagnoser på mig själv nämligen. Ni kanske vill kalla mig hypokondriker och det är i så fall något helt nytt för mig. Har jag huvudvärk t ex skulle jag aldrig tänka ”hjärntumör” som jag förstått många andra gör. Nä, ont i huvudet beror hos mig alltid på något av följande tre orsaker: värskebrist, sömnbrist eller stress. Kombinera två eller samtliga orsaker resulterar det i värre huvudvärk osv.

Men nu kanske jag kan ana hypokondrins klor omkring mig och eventuellt har det med en begynnande 30-årskris att göra. Jag är dödlig liksom. Buhuhuhu! Medelålders! Buhuhuhu!

Som sagt. Diagnoserna jag ställt är ju dels en cancertumör i höften och en i vänstra äggledaren. Japp. Så är det. Råkade läsa en artikel om en kvinna som sökt vård för ont i höften flera gånger och blivit remitterad till sjukgymnast. Det visade sig sen vara en tumör i höftbenet men då var det såklart för sent att rädda hennes liv. Så. Jag har visserligen bollat detta med min sjukgymnast som tog mina funderingar på största allvar. Dock finns det ingenting i nuläget som tyder på det men hon tyckte att jag kunde kontakta en läkare om jag var orolig. Vilket jag inte gjort. Jag måste vältra mig i min hypokondri ett tag till. Planera begravning och sånt.

Och även om det nu inte råkar vara någon tumör i höften så har jag garanterat en i äggledaren etc. Jag har haft ont ett tag på vänstra sidan. Vissa dagar värre än andra men likt förbannat hela tiden en svag känning av smärta. På en viss punkt som liksom strålar ut och skär i mig framförallt vid vissa underlivsaktiviteter, typ toalettbesök och … annat. Smärtan påminner väldigt starkt om den smärta jag kände vid mitt utomkvedshavandeskap, men med tanke på att den möjligheten är utesluten kvarstår bara ett alternativ: tumör.

Och den diagnosen ska jag se till att få bekräftad eller dementerad å det snaraste. Så eventuellt kommer denna blogg att ta en annan riktning snart där ni får följa mig genom behandlingar, läkarbesök och ett sista farväl.

Men det brukar ju öka läsarantalet. Allt ont som inte har nåt gott med sig osv.

Ruinerad

Idag var jag, mol allena, på Överby för att inhandla vinterkläder till fröna. (Ja, inte mol allena, så sett – det var ju fler folk där, men inga frön som tjatade, klängde och gnällde).

To-tal-t ruinerad blev jag. Så innihelvete dyrt med vinterkläder. Spelar ingen roll om det är till 1-åring eller 30-åring det ska handlas till, priserna är desamma. Jag förespråkar ju gärna att man ska ge bort eller ärva kläder från vänner och bekanta, både för ekonomins som miljöns skull. Men för Vilda har vi ingen bra bekant att ärva ifrån… men som tur är har Ingo en stor garderob att plocka ifrån i källaren. Men termobyxor i hans storlek saknades så det var jag så illa tvungen att införskaffa.

Jag var nog inne i samtliga affärer som säljer vinterkläder för barn. Klämde, kände, jämförde. Räknade ut vad som skulle bli bäst prismässigt om jag utnyttjade diverse rabatter och erbjudanden. Jo. Så snål, fattig ekonomisk är jag.

Och efter noggrant räknande så räckte kulorna även till en jacka till morsan och lite reakrafs till ungarna!

Tack gode Gud för medlemsrabatter!

Jacka till moi!

Å vantar.

Det hade varit straffbart att inte köpa den här till Vilda.

Å strumpor till Ingo. Tio kronor paret. Som hittat.

Selvføllig

Självklart ska jag uppdatera er på hur det gick i stubbracet igår! Det är bara det att jag inte riktigt kunnat skriva… jag har nämligen överansträngt min högra tumled av allt smartphone-fipplande så jag… ja… har fått vila den lite… (Genant och orutinerat, jag veeeet…)

I vilket fall. Jag vill nog påstå att jag och Femme power gjorde en imponerande insats. Vi ägde, dominerade, regerade. Vi flög fram så lervällingen yrde. Vi kunde känna segerns sötma vattnas i munnen. Ja. I ett och ett halvt varv ungefär, sen rasade motorn och vi stod still. Femme power drog sin sista suck och blev bortforslad av en traktor. Ett antiklimax utan dess like.

Femme power R.I.P

Trots att min första stubbrace-insats slutade så… tvärt, så var ändå lördagen en dag att minnas. För även om blåsten rev sig in i märg och ben och man typ kände lervällingsmak i käften oavsett om man var deltagare eller ej så var det en väldigt varm och härlig dag. Liksom, bara detta: Krattorparn och Snartorparn styr upp ett stubbrace på en leråker mitt ute i ingenstans (ja, kom för fan inte och säg att det ligger centralt)Tretton bilar deltar…

… men över 100 pers kommer och tittar. Heeelt sjukt! Det var så mycket bilar, va! Det var nykläckta bebbar och traktens åldermän och alla däremellan. Och det bästa av allt: man kunde se ut hur fan som helst. Gummistövlar, varselväst, blåställ och öronlappskepa; där nånstans låg ribban för klädkodex – så skönt.

Och alla var glada och hjälpsamma. Hela, hela tiden.

Amen gör om det i valfri storstad om ni kan.

Me and my crew.

Det här obehaget…

… måste ju vara sjukligt eller?