Ibland lullar man på och tror att vi bor i en typ, välfärdsstat, där folk har det bra och att de som inte har det bra får stöd och hjälp från samhället. Men så möter man ibland olycksbarnen som blir rövknullade av byråkrati och processer och systemet. Som far så jävla illa i väntan på utredningar och beslut som ska fattas och man står hjälplös bredvid och vill räcka ut en hand men man vet inte om man får för systemet.
Och man får ont i magen men vet att det är ingenting i jämförelse med vad samhällets olycksbarn har. För samhällets olycksbarn har ingen utom sig själv och ett klädombyte i en ekologisk pappåse från Coop.
ryrasstjarna 
Lämna en kommentar