Jag är ledsen men jag har tappat det. Jag kan inte blogga längre. Ingen ork. Ingen motivation. Tankarna finns ju men jag orkar inte knappa ner det på pränt liksom.
Hav förtröstan.
Kika in once in a while, I might be back.
Följ mig tills vidare på insta. Kyss.
Vilda har nu lärt sig att spela ”Smoke on the water” och nu kom vår granne aka musikläraren förbi med nya riff att öva på. Nästa steg blev Staten och kapitalet.
Det kändes som ett bra val. Indoktrinering is da shit osv.
Vilda frågar mig vad Kapitalet är för något. Jag förklarar helt neutralt vad orden kapital, kapitalism och kapitalist betyder. Obs, mina förklaringar är helt befriade från värdeladdade ord.
Sen frågar jag Vilda – ”Är du kapitalist?” -”Nej. Jag har ett hjärta.” svarar hon.
Hon är tamejfan smart den ungen.
Yo folks!
Ni undrar hur det gick med el höfto? Ni tänker ”hoppas di får ordning på’t”?
Mmm. Tack för omtanken men tyvärr. De nada.
Magnetröntgen visade ingenting. Så. Jävla. Sorgligt.
Eller inte. Jag har i allafall inte cancer i benet som läkaren försökte trösta mig med.
Mhm.
Förra gången jag var hos läkaren sa han att kvinnors smärta måste tas på allvar för de har verkligen ont om de säger att de har ont. Barnafödande unt so weiter.
Denna gång sa han: ”Ibland har man ont utan att vi vet orsaken. Då får man lära sig att leva med smärtan”.
Då kom tårarna.
-Men jag har ju haft ont i 2,5 år nu! Jag kan inte ens rasta hunden eller köra bil utan att få ont! Finns det ingenting? En spruta? Smärtstillande? Jag är 30 år!
-Har du testat KBT? frågar fanskapet.
-Que? För höften?
-Du kanske kan träffa en psykolog.
-Que? För höften.
-Barn med sjukdomar som innebär stora smärtor har ibland stor nytta av KBT. Att lära sig leva med smärtan.
-Mhm? Så vad ska jag göra nu då?
-Ja. Ibland kan man inte lösa allt så vi får väl avsluta här. Det kanske går över. Men fundera på det här med psykolog, men den kontakten kan du ju ta själv med vårdcentralen. Och jag skulle bli väldigt glad om det en gång kom ett vykort från dig där det stod ”Jag gjorde som du sa, och nu är jag bra”.
Ridå.
Okej. Det var väl ändå ett intressant drag att pilla in Danny S som sidekick till Gina på mellon? Lite ”vi vänder på steken – tänk”. Lite ”ja, men nu har vi ju haft kvinnliga kuttersmycken så länge – vi kör en twist”. Men jag undrar hur det känns att enkom ha fått sitt jobb baserat på det yttre. För att leda direktsändningar inför tre miljoner tittare kan vi ju inte påstå var hans bästa prestation hittills.
Kan hända hatar jag starkt och mycket objektifieringen av kvinnan. Kan hända uppskattar jag oftast objektifiering av män. Lite nakna bringor har ingen dött av. Särskilt inte Jax eller Khal Drogos.
Men seriööööösst! Hur fan tänkte de när de ställde Danny i brandmansutsyrsel
och bar överkropp på scen? Och hur fan tänkte han själv som ställde upp på det? Alla dessa tillfällen då han fått flasha brösten i i TV under de senaste veckorna! Det äcklar mig tamejfan! Det blir så jävla obvious att det är därför han är där. Att få det att rinna till hos pubertetsbrudar och Pernilla Wahlgrens-morsor. Nä-ä. Dra åt helvete vad osmakligt. Och ja. Det visar sig att objektifieringen av mannen är högst lika osmaklig som den av kvinnan.
Och hörde ni i slutet hur han berättade att detta vill han aldrig gör om. ”Det var inte hans grej” att leda program som melodifestivalen. Nä tro fan det! För han vill väl liksom vi andra bli anställd på grund av vad vi kan och presterar och inte hur stora bröstmuskler man har.
Tvi. Och så vidare.
Sa hon och räknade dagarna till säsong 3 av Game of Thrones kommer ut…
Jag har extrem bloggtorka. Samtidigt har jag en massa låååånga inlägg som vill ut. Men då orkar jag liksom inte ta mig i kragen. I’ll be back.
Jaha… Här har man gått och trott att det var jävla modigt av filmskaparna till Johan Falk-filmerna att rollsätta Franks brud med 49-åriga Amanda Ooms.
Och så var det inte hon.
Utan Ruth Vega Fernandez som spelade rollen.
Ja. Det var ju lite pinsamt. Men erkänn, likt?
ryrasstjarna 