Jag är med på Vildas friidrottsträning och ansvarar för stationen med armhävningar och situps.
Ska vi göra tjejarmhävningar eller vanliga?
frågar ungarna.
”Eeh? Varå?” säger jag. (Fast jag vet ju…) ”Nu får ni förklara. Nä-ä. Det där verkar ju helskumt för tjejer kan ju vara lika starka som killar. Eller starkare!”
Och så gör tjejerna ”vanliga” armhävningar.
Detta är en yttepyttepytteliten del i våra döttrars liv som begränsar dem i att utveckla självkänsla och styrka.
Va? Kan jag vara stark? Fast jag är tjej? Hoppsan. Det var jag visst.
Kuken allting! vill jag bara skrika.
ryrasstjarna 
Lämna en kommentar