Jag är ledsen men jag har tappat det. Jag kan inte blogga längre. Ingen ork. Ingen motivation. Tankarna finns ju men jag orkar inte knappa ner det på pränt liksom.
Hav förtröstan.
Kika in once in a while, I might be back.
Följ mig tills vidare på insta. Kyss.
Vilda har nu lärt sig att spela ”Smoke on the water” och nu kom vår granne aka musikläraren förbi med nya riff att öva på. Nästa steg blev Staten och kapitalet.
Det kändes som ett bra val. Indoktrinering is da shit osv.
Vilda frågar mig vad Kapitalet är för något. Jag förklarar helt neutralt vad orden kapital, kapitalism och kapitalist betyder. Obs, mina förklaringar är helt befriade från värdeladdade ord.
Sen frågar jag Vilda – ”Är du kapitalist?” -”Nej. Jag har ett hjärta.” svarar hon.
Hon är tamejfan smart den ungen.
Istället för att dra till blåkulla i torsdags så drog jag till Götlaborg för middag och utgång.
Vi käkade på el Corazon – tapas. Jag har bara ätit tapas en gång tidigare. Det var inte gott och jag fick rännskita efteråt (la Sombrita). Men nu! Jävlar vad gött! Minnet av den måltiden is still fucking in my mouth.
Sen vart det drinkar och öl och shottar och tequila. Och skumpa. En galen kväll var det. Galen.
Eventuellt dansade jag med två SD-anhängare och detta har jag stark ångest för och jag vill be Gud om förlåtelse för detta oansvariga och idiotiska tilltag. Till mitt försvar så hade jag INGEN aning. Fick reda på det dagen efter. Förlåt.
Vi festade tills solen gick upp. Klockan 06.00 var vi på väg hem.
Jag är fortfarande bakis.
Men. Glad påsk!
Jag har så förbaskat ont i höften serru! Måste typ ligga på en värmedyna varje natt för att lindra smärtan så jag kan sova. Så jag tänkte… remiss till en psykolog, kan ni ordna det?”
Yo folks!
Ni undrar hur det gick med el höfto? Ni tänker ”hoppas di får ordning på’t”?
Mmm. Tack för omtanken men tyvärr. De nada.
Magnetröntgen visade ingenting. Så. Jävla. Sorgligt.
Eller inte. Jag har i allafall inte cancer i benet som läkaren försökte trösta mig med.
Mhm.
Förra gången jag var hos läkaren sa han att kvinnors smärta måste tas på allvar för de har verkligen ont om de säger att de har ont. Barnafödande unt so weiter.
Denna gång sa han: ”Ibland har man ont utan att vi vet orsaken. Då får man lära sig att leva med smärtan”.
Då kom tårarna.
-Men jag har ju haft ont i 2,5 år nu! Jag kan inte ens rasta hunden eller köra bil utan att få ont! Finns det ingenting? En spruta? Smärtstillande? Jag är 30 år!
-Har du testat KBT? frågar fanskapet.
-Que? För höften?
-Du kanske kan träffa en psykolog.
-Que? För höften.
-Barn med sjukdomar som innebär stora smärtor har ibland stor nytta av KBT. Att lära sig leva med smärtan.
-Mhm? Så vad ska jag göra nu då?
-Ja. Ibland kan man inte lösa allt så vi får väl avsluta här. Det kanske går över. Men fundera på det här med psykolog, men den kontakten kan du ju ta själv med vårdcentralen. Och jag skulle bli väldigt glad om det en gång kom ett vykort från dig där det stod ”Jag gjorde som du sa, och nu är jag bra”.
Ridå.
Är ju hos el madre och tar igen oss/skriver slutuppgift i kursen jag läser nu.
Har precis läst igenom och förundras över hur smart jag är.
Jag har bland annat skrivit om vad norrbaggarna kallar ”risikotrekk” (risktagande) i elevtexter (typ när de inte följer instruktionerna eller skriver talspråkligt) och så inser jag att jag allt är en riktigt ”risikotrekkare” hela jag.
Må det bära eller brista, tänker jag. Men det är nog banne mig ett av de bättre ordbajserierna jag gjort på länge.
Vilda tycker att vi ska skapa en nätklubb som heter mobilberoende.se och att världen var bättre när alla fortfarande hade knappmobiler.
#parentship #fail #addicted
Ibland lullar man på och tror att vi bor i en typ, välfärdsstat, där folk har det bra och att de som inte har det bra får stöd och hjälp från samhället. Men så möter man ibland olycksbarnen som blir rövknullade av byråkrati och processer och systemet. Som far så jävla illa i väntan på utredningar och beslut som ska fattas och man står hjälplös bredvid och vill räcka ut en hand men man vet inte om man får för systemet.
Och man får ont i magen men vet att det är ingenting i jämförelse med vad samhällets olycksbarn har. För samhällets olycksbarn har ingen utom sig själv och ett klädombyte i en ekologisk pappåse från Coop.
ryrasstjarna 