Sikta mot stjärnorna och nå

upp till den klena syrénhäcken. Om du har tur.

Alltså. Jag ville ju börja skriva mer. Oftare. Längre. Inte nödvändigtvis djupa och seriösa ord (eftersom jag främst är ganska ytlig och larvig) utan mest få ur mig ord som kliar. Inte nödvändigtvis för att bli läst av många utan mest för att sortera upp alla tankar som virvlar och ord och formuleringar som hänger och klänger. (Vet ni, att allt jag gör ser jag i text efteråt. Minsta lilla skitgrej som händer ploppar upp i formuleringar och bilder i min hjärna.)

Men så tar jag mig ju aldrig tiden. Att skriva allt det där som jag ju vill skriva. Istället för långa, genomtänkta inlägg blir det korta, svamliga om kanske inget viktigt alls.

Veckans kvinna liksom, vad hände med henne? Jo, jag har en hel jävla radda med kvinnor i bakhuvudet som skvalpar men så vill jag inte slänga ur mig nåt ogenomtänkt och så blir det inget alls. Det bidde inte ens en tumme.

Och idag åt jag kött. Meatfree monday får byta till transfettsfri tisdag denna veckan eller nåt.

Men allvarligt. Vad fan ska man upp på en jävla stjärna och göra? Brinna upp? Nä. När syréner luktar så gott.