Laga skifte

Varje gång vi åker förbi nåt sånt här place så säger Tobbe nåt i stil med: ”Fan, sådär skulle man ha det”
eller ”Sådär skulle man bo” eller ”det där vore perfekt” och så börjar han fundera på hur många Cadillacar som ryms i ett gammalt stall och jag börjar fundera på om alla höns luktar illa eller om man kanske skulle våga sig på ett tiotal. Och hur mycket skulle det kosta att driva ett bed and breakfast? Bo på lantgård? Kanske ponnyridning?

Ja-a, och med tanke på Laga skifte som infördes 1827 så passerar man ju ett antal sådana gårdar på en timmes bilfärd genom den svenska landsbygden. För ni vet väl det att vi mest bodde i byar innan Laga skifte inträdde? Var och en med sin teg och samarbete med såväl sådd och skörd. Bondromantiskt ja – produktivt – nej. Inte plats för så mycket innovativt tänk där inte, måste ju liksom få med sig resten av byn på tåget för att testa en ny gröda.

Nä, då Laga skifte infördes så splittrades byarna upp. Varje bonde fick sin mark samlad på ett och samma ställe. Ju sämre jord desto mer typ. Alla skulle ha möjlighet till samma avkastning. Och för och slippa gå så jävla långt för att bruka sin jord så byggde man nytt intill sin mark. Nu fanns det minsann utrymme för nya odlingstekniker och grödor och således ökad produktivitet.

Och om jag inte missminner mig så satte det lite snurr på befolkningen också. Alla nybyggen och ökad produktivitet gjorde att unga män och kvinnor tog tjänst på de växande gårdarna istället för att gå hemma på föräldrarnas gård och harva. (Hahaha-harva…) Och vi kan väl säga som så att det inte bara var kaffebröd som dôppades i drängstugorna.

Fast på mina drömmars lantgård med Bed and Breakfast blir det bara vanligt kaffe med dôpp.

Om ens det. Jag gillar ju inte ens kaffe.