Jag har aldrig varit en så kass lärare som jag varit den här terminen. Men det är okej. Under de förutsättningar som råder så får jag nöja mig med enough.
Men. Ibland är jag närmast briljant i utformandet av mina uppgifter. Och eleverna sen. Så smarta! Idag till exempel hade vi litteratursamtal kring realismens författare och sju tjejer satt tillsammans och diskuterade betydelsen av Systrarna Brontës verk ur ett feministiskt perspektiv. Man ba’: Katjing! Min pedagog-avatar bara hoppar upp likt en Mario hög på guldstjärna och håvar in pedagogiska poäng. Och häromdagen! Min musikklass fick en muntlig uppgift kring musik, makt och ungdomar och en av brudarna går upp och river av en genusanalys av dagens musikvideos. I just say: Katjing!
Jag är inte längre orolig för feminismens utveckling trots att det fortfarande finns gott om grottmänniskor därute. Det finns hopp. No doubt.
Tack till feminismens pionjärer för att ni väckte frågor och la grunden för oss sjuttio- och åttiotalister. Med hjälp av er har vi kunnat trappa upp kampen för ett jämställt samhälle. Tack vare er är tiden mogen för att ta sig an frågan om ett normkritiskt samhälle där genus inte ska få styra över språk, skola eller fritid. Vi har med er hjälp fortsatt bygga och det blir utifrån det bygget som nittiotalisterna fulländar den feministiska kampen.
Amen.
ryrasstjarna 
Hen tackar och bugar 🙂