Den känslan som uppstår i kroppen när man kommer ut från en lektion och har flera missade samtal på sin telefon och ett sånt här meddelande. Adrenalinpåslag. Torrt tandkött och hud som gör ont.
Blodslamsorna och de blottade benpiporna som jag såg framför mig var visst bara en stukad fot efter ett försök till en trippel salchow från stolen hos dagmamman.
Men ändå. Det är väldigt, väldigt synd om mammas lille pôjk idag.
Som tonåring var jag smått besatt av Linda Skugge. Läste alla hennes krönikor och böcker. Jag tror till och med att jag skrev till henne vid ett tillfälle. Ja, jag höll till och med på att förlora ett jobb på grund av henne (Jag satt hellre och läste hennes böcker än kontrollerade kylskåpsdörrslister. Inkallad till chefen på samtal räckte. Still hate him.)
Och så bara gick hon ut och sa att hon inte längre var feminist! Jag ba’ – va!? ¿Que? And then she lost me.
Men nu är hon back on track! Jag visste väl det.
Igår var vi på 100-årskalas/halloweenfest. Vi gick all in i utklädnaden, det utlovades ju pris till fulaste spöket. Jag knödde ner mig i mormors gamla klänning från 50-talet (tror jag… möjligtvis 60-tal men jag är tveksam till att min mormor kom i den klänningen efter fyra barn) och gick loss på sminket.
Sugarscull och psykmördare. Notera gärna hur klänningen spänner över bysten. Det var small på klänningen och medium på mig. Men med lite våld så…
Självklart fick vi prästparet till bords och Tobbe drabbades genast av Tourettes syndrom. Han avfyrade könsord och svordomar på löpande band.
Fyra bra band spelade. Bland annat Army of Mothers. Det är nåt speciellt med kvinnor i grupp, alltså. Kvinnokraft, liksom. Asbra var dom.
”Nu får du fan lugna dig lite med ölen Tobbe, du börjar ju fan bli helt knack!” ”Duh! Såhär nykter som jag är nu har jag aldrig varit i hela mitt liv!”
Vid tolv drog vi hem. Jag avslutade kvällen med att stoppa fingrarna i halsen för att minimera morgondagens baksmälla. Skulle ju liksom dra till Uddevalla för fem timmars friidrottsträning med Vilda…
Kulstöterskan från Ryraskogen.
Ja, jävlar vilken dag. Jag trodde liksom att vi föräldrar skulle få prova på lite. Närå tre träningspass à 50 minuter. Höjd, längd och sprint samt avslutande stafett. Tjoflöjt vad min dagsform var på topp…
Och så en liten bus eller godisrunda på det. Snälla klocka, slå sju så att jag kan gå och lägga mig nu.
Förresten vann jag tävlingen – fulaste spöket. Och tipspromenaden.
Yo’! Har varit i Ryssatorp, Mariestad, my hoods i dryga dygnet. Skulle lämna Vilda i morsans försorg i ett par dagar och eftersom Tobbe jobbade, så passande, i Mariestad nu så slog jag till och drog dit en dag tidigare.
Först passade jag på att göra stan i jakt på Halloween-utstyrslar modell vuxen. Jag hade inga höga förhoppningar om att finna något men inte ens dit tog mig verkligheten. De nada.
Jag köpte ett par gröna monstertänder till Vilda för 20 spänn.
På kvällen avnjöt jag ett McDonaldsmeal i min älskades sällskap. Därefter drog jag, Tobbe och Lundens lilla morsgris (som jobbar med Tobbe nu) på Aqua-box. Hahaha! Man skulle filmat de dårarna alltså. Men det var gött att röra på sig lite. I vatten. Jag kände mig helad. Lite grann i alla fall. Min kropp kunde träna utan att få ont.
Synd att jag inte har en rehab-bassäng i källaren bara.
Sen har jag och barnen hängt hos morsan. Byggt lego och lekt med brorsans gamla leksaksbilar.
Obligatoriskt besök hos farbror Gustav. Kakor, kakor och kakor samt bullkrans och saft. Alltid.
Ingo har börjat uppträda mysko. Han kilar ner sig i trånga utrymmen med lite smågrejer som han sitter och pillar med. Lägger på rad eller bygger på hög. Gömmer grejer bakom kuddar och under filtar. Lite gnagare över honom.
får man ha i grannens ben.
Jag badar Ingo. Nu. Om en kvart är det nattning. Pyjamas och ren blöja. Om man hade någon ren blöja alltså. Det har inte jag.
Men sicken jävla tur att Lundens Matrona har det. Ett reservlager, enkom för Ingo. Hon är på väg – kommer som ett skôtt!
(Musen på bilden är inte samma som i tidigare inlägg.)
Förresten så är jag sjuk. Inte jättesjuk men tillräckligt för att ni kan ömka mig. Andfådd, värk bakom ögonen, ont i halsen, ont i huvudet. Men måndagar är ju min lediga dag så jag har kunnat vältra mig i min misär under kontrollerade former. Legat under ett täcke med Ingo i soffan och glott på disneychannel och käkat ohälsosamma mängder clementiner. I bland har jag hasat mig upp för att smygäta snask eller ta ett par Alvedon nersköljt med Enchinaforce. Och däremellan har jag läst Stina Wirséns ‘Vem är arg’ högt för Ingo cirka 100 gånger. Jag kan den utantill nu (partytrick?) och byter ut texten ibland. ”Titta, en Ingo. Han gnäller.” (Den börjar såhär: ”Titta, en nalle. Hon bygger.”) Men lille Stalin gillar inte när morsan försöker vara kul. Och när vi kommer till sidan om tornet som nalle och katt bygger ”vilket högt, högt torn. Jättehögt!” så måste vi utbrista i ett imponerande glädjeskrik.
Jag har också ritat tusen bollar, bananer, bilar, bussar, äpplen, blommor, träd, jordgubbar, katter, kor, får, båtar, hästar, fåglar och barn. Okej. Jag ska inte sticka under stol med att det är som grädde på själen när någon beundrar ens illustrativa förmåga så som bara Ingo kan. Men lite tråkigt i längden blir det ju.
Men problemet kvarstår. Jobba imorgon? Inte jobba imorgon? Jag har ju som policy att aldrig vara sjuk. Funkar inte det så krävs åtminstone feber eller kräksjuka. Vilket jag inte har. Men fatta. Jag är sjuk – inte barnen. Detta kan vara ett once-in-a-lifetime-moment att vara hemma och tycka synd om mig själv –mol allena!
Pju. Detta tål att tänkas på. Att man ska ha detta satans läraryrke som får en att känna sig så innihelvete oumbärlig bara. Fan vad det ställer till det! För om jag är hemma imorgon… då missar ju mina elever möjligheten att få en genomgång och mina instruktioner inför det nationella provet… Och då kommer de som inte blir nöjda med sina prestationer (eller min bedömning av dem) hävda att de inte fått förutsättningarna/tillräckligt med hjälp och då kommer jag börja vackla och bli osäker och få dåligt samvete som får mig att slänga in en extra uppgift så att alla får en andra chans och det måste jag göra när jag har fullproppat med andra inlämningar/bedömningar och då blir jag så stressad så att jag sover dåligt och får gaser och inte vill ligga och blir en dålig mamma som bara fräser. Och sen rämnar allt.
En sjukdag alltså. To be or not to be.
”Mamma…? Varför ser dom i klädkatalogen så himla löjliga ut (putar med höften och stoppar pekfingret i munnen.”
”Jag vet inte, Vilda.”
”Har du telefonnumret till dom?”
”Jag vet inte. Jag kanske kan ta reda på det.”
”Bra. För då ska jag ringa och säga att dom är jävligt löjliga och att dom kan sluta med det.”
När hon kläcker såna här grejer… mitt hjärta blir helt varmt.
Ibland lånar hon min telefon och tar kort på sig själv. Än så länge har jag aldrig hittat några plutande läppbilder eller ryggsvanksposer. Jag tror de kommer men jag är tacksam så länge de inte finns. Nu ser bilderna mest ut såhär:
jag köpte precis fisk för nästan två tusen spänn. Hur fan jag lyckades med det? Eehhe… det gick väldigt fort på nåt vis. Det knackade på dörren och där stod en söt kille från hemfisk.se och krängde hemkörd fisk.
Jag valde det minsta familjepaketet: lax, torsk, rödtunga. Visserligen hörde jag när han rabblade kilopriserna.
”Nä, vänta lite nu. Så du menar att jag står här och köper fisk för tusen spänn!?”
Han föreslog de minsta paketen, ”typ i samma storlek som pytt i panna”.
”Okej rå” sa jag. ”Men skippa tonfisken” som jag först tänkte köpa…
Och sen bara ”ja, det blir 1856 kr då!” Ja, jag liksom bara log och betalade. Stelt log jag. Kvävde ett hysteriskt fnissanfall samtidigt. Det var så sjukt liksom.
Men always look at the bright side of life, baby. Vårt omega-3-intag kommer att peaka nôt sôpass! Liksom, vi har åtta kilo fisk i frysen.
Och laxen är uppfödd på riktig krill!
Jag lovar. Det ska inte hända igen att jag handlar fisk för dina pengar.
På torsdag är det jag som bjuder på finmiddag. Rödtunga?
Puss.
Fest igår. Lundens Matrona 50 bast. Går ut och röker med kostymklädd snubbe (läs chef) och jag försöker bjucka på en cigg.
”Nä. Jag röker bara cannabis.”
Idag har varit en bra dag. En läkande dag. Och jag har varit pigg! Helt otroligt! Jag och Ingo gick rundan i morse = frisk luft och liiite motion. Var det bara DET som behövdes? Och resten av dagen har varit … helt ok faktiskt. Mysig och lugn och… ja, pigg.
Varit på BVC med lilltrollet. Jag gissade att han vägde 13 kg. Han vägde 13 kg. Fikat med barnen på Ritz. Varit ute i höstvädret. Plockat löv! Ja, jo. Helt okej som sagt.
ryrasstjarna 