*host, host*

Förresten så är jag sjuk. Inte jättesjuk men tillräckligt för att ni kan ömka mig. Andfådd, värk bakom ögonen, ont i halsen, ont i huvudet. Men måndagar är ju min lediga dag så jag har kunnat vältra mig i min misär under kontrollerade former. Legat under ett täcke med Ingo i soffan och glott på disneychannel och käkat ohälsosamma mängder clementiner. I bland har jag hasat mig upp för att smygäta snask eller ta ett par Alvedon nersköljt med Enchinaforce. Och däremellan har jag läst Stina Wirséns ‘Vem är arg’ högt för Ingo cirka 100 gånger. Jag kan den utantill nu (partytrick?) och byter ut texten ibland. ”Titta, en Ingo. Han gnäller.” (Den börjar såhär: ”Titta, en nalle. Hon bygger.”) Men lille Stalin gillar inte när morsan försöker vara kul. Och när vi kommer till sidan om tornet som nalle och katt bygger ”vilket högt, högt torn. Jättehögt!” så måste vi utbrista i ett imponerande glädjeskrik.

Jag har också ritat tusen bollar, bananer, bilar, bussar, äpplen, blommor, träd, jordgubbar, katter, kor, får, båtar, hästar, fåglar och barn. Okej. Jag ska inte sticka under stol med att det är som grädde på själen när någon beundrar ens illustrativa förmåga så som bara Ingo kan. Men lite tråkigt i längden blir det ju.

Men problemet kvarstår. Jobba imorgon? Inte jobba imorgon? Jag har ju som policy att aldrig vara sjuk. Funkar inte det så krävs åtminstone feber eller kräksjuka. Vilket jag inte har. Men fatta. Jag är sjuk – inte barnen. Detta kan vara ett once-in-a-lifetime-moment att vara hemma och tycka synd om mig själv –mol allena!

Pju. Detta tål att tänkas på. Att man ska ha detta satans läraryrke som får en att känna sig så innihelvete oumbärlig bara. Fan vad det ställer till det! För om jag är hemma imorgon… då missar ju mina elever möjligheten att få en genomgång och mina instruktioner inför det nationella provet… Och då kommer de som inte blir nöjda med sina prestationer (eller min bedömning av dem) hävda att de inte fått förutsättningarna/tillräckligt med hjälp och då kommer jag börja vackla och bli osäker och få dåligt samvete som får mig att slänga in en extra uppgift så att alla får en andra chans och det måste jag göra när jag har fullproppat med andra inlämningar/bedömningar och då blir jag så stressad så att jag sover dåligt och får gaser och inte vill ligga och blir en dålig mamma som bara fräser. Och sen rämnar allt.

En sjukdag alltså. To be or not to be.

Lyckad hjärntvätt #2

”Mamma…? Varför ser dom i klädkatalogen så himla löjliga ut (putar med höften och stoppar pekfingret i munnen.”

”Jag vet inte, Vilda.”

”Har du telefonnumret till dom?”

”Jag vet inte. Jag kanske kan ta reda på det.”

”Bra. För då ska jag ringa och säga att dom är jävligt löjliga och att dom kan sluta med det.”

När hon kläcker såna här grejer… mitt hjärta blir helt varmt.

Ibland lånar hon min telefon och tar kort på sig själv. Än så länge har jag aldrig hittat några plutande läppbilder eller ryggsvanksposer. Jag tror de kommer men jag är tacksam så länge de inte finns. Nu ser bilderna mest ut såhär:

Tobbe, bli inte arg nu men

jag köpte precis fisk för nästan två tusen spänn. Hur fan jag lyckades med det? Eehhe… det gick väldigt fort på nåt vis. Det knackade på dörren och där stod en söt kille från hemfisk.se och krängde hemkörd fisk.

Jag valde det minsta familjepaketet: lax, torsk, rödtunga. Visserligen hörde jag när han rabblade kilopriserna.

”Nä, vänta lite nu. Så du menar att jag står här och köper fisk för tusen spänn!?”

Han föreslog de minsta paketen, ”typ i samma storlek som pytt i panna”.

”Okej rå” sa jag. ”Men skippa tonfisken” som jag först tänkte köpa…

Och sen bara ”ja, det blir 1856 kr då!” Ja, jag liksom bara log och betalade. Stelt log jag. Kvävde ett hysteriskt fnissanfall samtidigt. Det var så sjukt liksom.

Men always look at the bright side of life, baby. Vårt omega-3-intag kommer att peaka nôt sôpass! Liksom, vi har åtta kilo fisk i frysen.

Och laxen är uppfödd på riktig krill!

Jag lovar. Det ska inte hända igen att jag handlar fisk för dina pengar.

På torsdag är det jag som bjuder på finmiddag. Rödtunga?

Puss.

One down

Kill ‘em all!

Min extremt mörkrädda sambo rastade Pentta häromkvällen. I trädgården.

Han kom in efter ett par minuter och sa att det pep som bara den i gräset. Vilda och jag följde genast med ut med ficklampan i högsta hugg. Tobbe tog med en kvast (!?).

Och jag skojar inte, det var en grästuva som pep nåt så förbannat. Och vi stod där och dividerade vad det kunde vara (möss? sorkar? fåglar? fladdermöss?) samtidigt som vi lyste med ficklampan och höll öronen mot marken för att lokalisera exakt vilka kvadratcentimeter som pep. Vad för något har inte vett att knipa käft/näbb när de/det är i en uppenbarligen utsatt situation?

Jag grävde lite med näven. Tobbe skrek. Han petade lite med kvasten. Jag skrek.

Till slut fick vi fram en gräsboll som pep som fan! Högre och högre! Och här kan man ju tycka att vi skulle ge oss, låta det vara liksom. Men nyfikenheten tog överhanden. Vad var det för nåt som bodde i vår trädgård?

Jag petade lite på bollen och ut ramlade fyra små, små, små dinosaurier musungar. Jag tog en näve gräs och försökte pilla in dem i bollen igen (ville ju inte smitta dem med människolukt) och så pillade vi in bollen under grästuvan igen. Samvetet har gnagt rätt rejält över detta. Jag tror vi bidrog till deras säkra och allt för tidiga död.

MEN. I vanlig kålsuparstil så laddar jag fällan för att se till så deras släktingar som nu huserar under vasken också får möta samma öde. Dåligt samvete – bortblåst.

Lyckad hjärntvätt?

På Disneykanalerna matas man ju ständigt av prinsessreklam i olika former, och när ett av alla dessa inslag visades häromdagen sa Vilda att hon hatar prinsessor.

”Varför då?” sa jag (ibland är jag rädd att hon gör såna här uttalanden för att pleasa mig och det oroar mig. Det är ju inget fel i att vilja vara ‘söt’ och ‘fin’ egentligen… det är ju mer orsakerna till varför vi vill det som är det viktiga. Eller snarare problemet.)

”Jamen… de ska ju bara vara så himla fiiina och gulliga hela tiden. Sån är ju inte jag. Jag är inte ‘mammas lilla gulliga tjej’ (med tillgjord röst)” svarade hon. (Var det mina ord? Nej. Jag har rannsakat mig själv. Det är hennes. Inte mina.)

”Vad vill du att de ska vara istället då?” sa jag. (Så lätt kommer hon inte undan.)

”Punkare!”

Och jag gjorde en inre sittdans.

För övrigt så vill Vilda varken ha disco eller pyjamasparty när hon fyller år. Nä, punkfest ska det vara.

Å ena sidan vill jag att mina barn slutar växa nu. Det går för fort. Å andra sidan så längtar jag som fan tills min Rrriot gRl växer upp. Fan! Det kommer bli så jävla spännande. Kolla bara. Föreställ er den här om fem-sex år.

Jante?

Jag hade en diskussion med en klass treor igår inför det nationella provet i svenska B. Temat är ‘värderingar’ och jag försökte hjälpa dem att fundera på olika ingångsvinklar som kunde kopplas till temat.

Drog igång en diskussion om att olika generationer kan ha olika värderingar. Tog upp exemplet Jantelagen. Ingen i klassen, ingen, hade hört det uttrycket tidigare. De trodde att det handlade om lagen om barnaga eller lagen om vänstertrafik, typ.

Ehh… Kan vi ana att 90-talisterna kommer att rula the fucking world inom kort?

De har liksom aldrig hört någon säga ”Du ska inte tro att du är något!” utan alla i dess omgivning sluter upp och sjunger i stämmor: ”Du kan bli nåt! Vad du vill! Och låt ingen hindra dig – allra minst du själv!”

Och jag kan visserligen se vissa faror med detta. Fallet kan bli väldigt hårt om du inte lär dig att inse dina svagheter eller inte alls lyckas med det som både du och omgivningen tror att du ska lyckas med.

Men om jag får välja om mina barn ska ‘goes Jante’ eller ‘fuck Jante’ så föredrar jag nog det sistnämnda.

Fast. Å andra sidan. Vad fan ‘Jantelagen’… tillhör inte det allmänbildningen att känna till vad det är. Aaaaargh! Va?! Ska 90-talisterna ta över världen!? Oh Jesus. Vilken press jag känner som lärare nu. Så mycket kunskapsluckor. Så lite tid.

Bild snodd från Brunheten

Rammer Jammer fuck grammar

Jag kollar på Hart of Dixie. Serien är ju inte direkt ett dramaturgiskt mästerverk men it’s the american south you know and I just lov’ it! Det enda stället de käkar på där är ‘Rammer Jammer’, ni vet fried beans och en bärs. Och så snygg-Wade i baren såklart.

Lättsmält.

Och samtidigt som jag gör det pluggar jag grammatik. Jan Björklund och Co. har tydligen beslutat att ords uppbyggnad, fraser, satslösning m.m. är något som dagens ungdomar behöver kunna. Oh holy Jesus.

Adverbial, rotmorfem, subjektiv predikatsfyllnad unt jada, jada, jada. Fem sketna universitetspoäng har jag i grammatik. Och de läste jag 2004.

Behöver jag nämna att min auktoritet i klassrummet sjunkit något sista veckan.

”Ja, här är det alltså en konjunktion som inleder bisatsen.”

”Men! Är inte det ett relativt pronomen!? Det står ju i boken!”

”Eeehheee … kanske det kanske! Men nu var det ju bisatsen vi pratade om!”

Mesig chili

Startade upp en chili con carne. Den smakade carne sin chili.